Ett stabilt pensionssystem

Tillgångarna måste vara lika stora som skulderna

Inkomstpensionssystemet är uppbyggt som ett fördelningssystem, vilket innebär att tillgångarna måste vara lika stora som skulderna. Medlen, tillgångarna, som ska räcka till utbetalningar av pensioner måste vara lika stora som skulderna, de pensioner som pensionärerna har rätt till.

Pensionerna som betalas ut

Tillgångarna i inkomstpensionssystemet består av två delar. Förenklat utgörs nära nio tiondelar av den så kallade avgiftstillgången. Det är medlen som ska stå för utbetalningarna av pensionerna, det vill säga värdet av de framtida avgifterna till inkomstpensionssystemet.

Lön, låg arbetslöshet och pensionsålder är viktigt

Avgiftstillgången påverkas främst av löner, sysselsättningsgraden i ekonomin och pensionsåldern. Den återstående dryga tiondelen består av AP-fondernas tillgångar inklusive Sjätte AP-fonden och utgör den buffert som ska sörja för att inkomstpensionssystemet är i balans över generationerna. En enskild AP-fonds totala tillgångar kring 260 miljarder kronor utgör således cirka tre procent av alla tillgångar i pensionssystemet.

Pensioner och löneutvecklingen

Utbetalningarna av inkomstpensionen räknas årligen upp med hänsyn till den genomsnittliga löneutvecklingen. För att pensionerna skall räknas upp maximalt krävs att inkomstpensionssystemet är i balans, det vill säga att tillgångarna är lika stora som, eller större än, skulderna.

Bufferten i AP-fonderna behövs

Idag sker ett nettoutflöde från AP-fonderna till dagens pensionärer. Sedan år 2009 är utbetalningarna till dagens pensionärer större än inbetalningarna från dagens löntagare till pensionssystemet.

Enligt Pensionsmyndighetens prognoser kommer utbetalningarna till pensionärerna vara större än inbetalningarna fram till mitten på 2040-talet. En viktig förklaring är att den stora 40-talistgenerationen nu till stor del nått pensionsåldern. När 40-talisterna slutar att förvärvsarbeta upphör deras inbetalningar av inkomstpensionsavgifter och de börjar i stället lyfta pension.

Bromsen eller automatisk balansering

Avgiftstillgången och AP-fondernas tillgångar ska alltså tillsammans motsvara den upparbetade pensionsskulden. Inkomstpensions-systemet har därför en inbyggd mekanism för att säkra systemets finansiella stabilitet. Mekanismen kallas för automatisk balansering (eller ”bromsen”) och ska förhindra att utbetalningarna i systemet blir större än vad systemet långsiktigt klarar av. Detta sker genom att uppräkningen av pensionernas värde bromsas upp och att den långsammare uppräkningen fortsätter tills systemet åter är i balans.

AP-fonderna och ”bromsen”

Den automatiska balanseringen (”bromsen”), som inträffar om skulderna i systemet är större än tillgångarna, har varit nära att utlösas vid två tillfällen under 2000-talet, under åren 2004 och 2007. Detta har undvikits genom att AP-fondernas kapital har vuxit och därmed balanserat systemet.

Efter 2008 aktiverades den automatiska balanseringen för första gången, vilket gav effekten att pensionerna inte räknades upp maximalt under 2010. Även nästföljande år, 2009 var balanstalet (Balanstal = Tillgångar/ Skulder) fortfarande under ett, vilket medförde att balanseringen också 2011 var aktiverad. Under åren därefter har balanstalet pendlat både ovanför och nedanför ett, vilket medfört att pensionerna räknats upp med balansindex istället för inkomstindex. För år då balanstalet överstigit ett har detta inneburit en uppräkning som motsvarat inkomstindex plus överskottet i balanstalet. Prognosen från Pensionsmyndigheten är att det kommer dröja mer än fem år innan balansindex befinner sig på samma nivå som inkomstindex.

Ett stabilt pensionssystem

Konstruktionen av det svenska pensionssystemet var en av de första i sitt slag när det tillkom i slutet av 1990-talet och bedöms, ur ett finansiellt perspektiv, som stabilt. Eftersom utmaningen med en växande äldre befolkning ser likadan ut i andra delar av världen, har många länder intresserat sig för det svenska inkomstpensionssystemet och för AP-fondernas uppdrag.