AP4:s långsiktiga uppgift

Fjärde AP-fondens långsiktiga uppgift är att bidra till pensionssystemets stabilitet genom förvaltning av fondkapitalet med målet att skapa bästa möjliga avkastning över tiden.

AP-fonderna - en tiondel av pensionssystemet

 

Balanstal              

Tillsammans fungerar AP-fonderna dels som en buffert, med syfte att kunna täcka framtida utbetal-ningar av pensioner, dels bidrar fondernas avkastning till pensionssystemets finansiering på lång sikt.

Av pensionssystemets tillgångar utgör AP-fonderna endast en tiondel.

Pensionssystemets största tillgång - cirka 90 procent - är den så kallade avgiftstillgången. Avgifts-tillgången är det förväntade värdet av framtida pensionsavgiftsinbetalningar från de som förvärvsarbetar.

Storleken på pensionssystemets avgiftstillgång påverkas främst av hur länge en person förvärvsarbetar (bland annat pensionsålder), löneökningar och antalet människor i arbete.

Pensionssystemet i huvudsak ofonderat

Pensionssystemet är ett i huvudsak ofonderat pensionssystem. Om många går i pension utan tillströmning av ny arbetskraft uppstår en obalans i systemet. Obalansen påverkar både avgifts-tillgången och AP-fonderna, bufferten, negativt. Färre personer i arbete minskar inbetalade pensionsavgifter (avgiftstillgången). Samtidigt uppstår det negativa nettoflöden, årets inbetalade pensionsavgifter täcker inte de utbetalade pensionerna. Det påverkar AP-fonderna, bufferten, eftersom pengarna tas ur AP-fonderna vid negativa nettoflöden.

AP-fonderna - en buffert mellan generationer

Allteftersom den stora kullen 40-talister nu går i pension kommer antalet pensionärer öka jämfört med antalet sysselsatta i ekonomin. När 40-talisterna slutar att förvärvsarbeta upphör deras avgiftsinbetal-ningar och de börjar i stället att ta ut pension. Sedan 2009 är nettoflöden negativa det vill säga avgifts-inbetalningarna är mindre än pensionsutbetalningarna och medel tas ur AP-fonderna för att klara pensionsutbetalningarna.

Enligt Pensionsmyndighetens prognoser kommer nettoutflödena fortsätta att vara negativa varje år fram till mitten på 2040-talet. AP-fonderna, varifrån medel då kommer att tas, fungerar därmed som en buffert mellan generationer i pensionssystemet.

Inkomstindex - miniminivå för AP-fondernas avkastning

Pensionssystemets skuldsida, intjänade pensioner, räknas som regel upp med inkomstindex det vill säga genomsnittsinkomstens utveckling. För att hålla jämna steg måste även pensionssystemets tillgångssida, AP-fonder och avgiftstillgång, öka med minst lika mycket som inkomstindex. Detta för att pensionssystemets tillgångar ska vara lika stora som dess skulder.

Inkomstindex har under perioden 2002-2011 ökat med 3,4 procent per år.

Fonden har överträffat inkomstindex

Fjärde AP-fondens avkastning under samma period, 2002-2011, var högre, 4,1 procent. Fonden har därmed bidragit positivt till pensionssystemets stabilitet.

 

 

Demografiska obalanser kräver högre avkastning

För att upprätthålla långsiktig stabilitet i pensionssystemet räcker det inte att AP-fonderna levererar avkastning i nivå med inkomstindex. Prognoserna för pensionssystemets utveckling visar på framtida demografiska obalanser.

Obalanserna uppkommer i samband med att 40-talisterna går i pension. På grund av dessa förändringar behöver AP-fonderna leverera en högre avkastning än inkomstindex.

Vad krävs av AP-fonderna för att kompensera obalanserna?

Fjärde AP-fondens styrelse har fastställt ett långsiktigt mål, som innebär att fonden ska uppnå en genomsnittlig real (inflationsjusterad) totalavkastning på 4,5 procent per år. Det är den, enligt fondens bedömning, genomsnittliga avkastning som krävs över en fyrtioårsperiod för att pensionssystemets tillgångar och skulder ska balansera.

Det långsiktiga avkastningsmålet beräknas genom analyser av hur hela pensionssystemets tillgångar och skulder kan förväntas utvecklas på lång sikt, på perioder upp till 40 år. Analyserna tas fram med hjälp av olika antaganden om hur bland annat antalet förvärvsarbetande och pensionärer, pensionsålder, barnafödande, livslängd och invandring förväntas utvecklas under de kommande 40 åren.

Fondens genomsnittliga reala avkastning över en tioårsperiod utvärderas mot det långsiktiga avkastningsmålet.

Högt avkastningsmål kräver hög andel aktier

För att AP-fonderna ska kunna leverera en hög avkastning i linje med det beräknade behovet, avkastningsmålet på 4,5 procent realt, investerar AP-fonderna en stor andel av kapitalet i aktier.

Aktier är det tillgångsslag, som historiskt har gett bäst avkastning över längre perioder och som fortfarande kan förväntas ge högre avkastning än räntebärande tillgångar, på lång sikt. Aktier är också förenade med högre risk och risk för högre volatilitet det vill säga kursrörelser på kortare sikt.

Sju procents aktieandel i pensionssystemet

Av pensionssystemets totala tillgångar utgör aktieandelen cirka sju procent. Dessa aktier finns i AP-fonderna. Totalt sett, utifrån hela pensionssystemet, är sju procent en relativt låg andel aktier i förhållande till det långa tidsperspektiv under vilket pensionstillgångarna förvaltas. 

Eftersom AP-fonderna tillsammans utgör en dryg tiondel av pensionssystemet, så innebär dessa sju procent av totala pensionssystemet en relativt hög aktieandel i respektive fond. En av anledningarna till att det finns fem buffertfonder var för att försäkra sig om riskspridning. För Fjärde AP-fonden uppgick aktieandelen vid slutet av 2011 till cirka 56 procent.

Lång sikt i pensionssammanhang, 30 - 40 år1

Aktiers reala avkastning (inflationsjusterad) har under de senaste dryga 90 åren varierat mycket. Den genomsnittliga realavkastningen på stockholmsbörsen mellan 1918-2010 var sju procent per år, nominellt dryga tio procent per år.

Stora skillnader i aktieavkastning mellan olika 10-årsperioder

Realavkastningen på aktier har under olika tioårsperioder varierat kraftigt, från över 20 procent per år (80-talet) ned till negativa tal under andra perioder. Stora skillnader mellan på varandra följande 10-årsperioder är vanligt.

Historiskt sett har den reala aktieavkastningen under 35-års-perioder varit betydligt stabilare. Först på 35 års sikt är den reala värdeutvecklingen för aktier någorlunda jämförbar i stabilitet med reallöneutvecklingen på tioårs sikt.

Lönernas utveckling realt är det som, till stor del, styr inkomstpensionernas värdeutveckling. Den reala löneutvecklingen under perioden 1918-2010 var 2,4 procent per år. Skillnaden mellan aktiers och löners reala utveckling har varit som störst under de senaste två till tre decennierna.

30-40 år kan vara ett mer rättvisande tidsperspektiv

När det gäller utvärdering av aktieavkastning bör därför mycket långa perioder användas. I pensionssammanhang kan 30-40 år vara ett rättvisande tidsperspektiv.

AP-fonderna - möjlighet till högre avkastning på lång sikt

Aktier är tillgångar med förväntat långsiktigt hög avkastning, men också med hög risk. AP-fondernas avkastning kan därför förväntas variera relativt kraftigt mellan enskilda år.

Detta har också varit fallet sedan starten 2001 för nuvarande pensionssystem. 2001 kan, nu i efterhand, beskrivas som toppen av en finansbubbla. Med den tidpunkten som start för mätperioden har därför aktier avkastat långt under förväntningarna.

Finanskrascher försvårar måluppfyllelse

Under tioårsperioden 2002 till 2011 uppgick fondens reala avkastning till i genomsnitt 2,5 procent per år, vilket var lägre än målet på 4,5 procent. Att avkastningen var lägre än fondens mål förklaras av att perioden innefattar två finansiella kriser, 2000-2002 och 2007-2008, som till stor del drabbade aktie-marknaderna.

Den stora betydelse dessa händelser har på fondens reala avkastning kan visas av att fonden 2012, även med noll real avkastning 2012, kan överträffa målet om 4,5 procent genomsnittlig real tioårs-avkastning. Anledningen är att den kraftiga börsnedgången 2001-2002 då inte längre ingår i utvärderingsperioden.


1) Källa Orange report 2010, Pensionsmyndigheten.